hej,

allt började igår. Det blev som en kall vind som bara blåste hårt över mig, Nu kan jag inte hjälpa hur jag känner men jag känner mig helt tom och livlös. Visst tom känner jag mig kanske inte eftersom jag har en sån underbar pojkvän, men det ända som bär mig framåt är kärleken jag har till min älskling. Ett liv utan honom slulle vara ett liv utan mening. Fick precis veta att jag har svår deprission och ångest och jag tror att det har tagit övertag och nu kan jag inte hjälpa att jag känner såhär. Det känns som att jag står fast på en punkt och ej kan blicka framåt, visst så ska man se livet från andra perspektiv men jag ser ingenting. Jag ser mig själv som en vandrade tjej som är vilsen och förvirrad.

Min pojkvän är det bästa jag har, vi pratar verkligen om allt med varandra och jag värdesätter honom mer än alllt annat , kommer alltid stå med honom genom allt så som han gjort/göt för mig. Men jag mår bara väldigt dåligt just nu, kan inte se bort. Det borde inte va såhär., jag vill vara den gamla roliga vikkan som alltid var glad och hade massa idéer och var sprallig osv. Nu känner jag att det är ansträngande att få fram ett leende på läpparna, glad är jag nästan aldrig. Jag är lycklig med min pojkvän och det är absolut inte svårt att få fram ett leende i hans närvaro. Men jag står här, och vet inte vad jag ska göra av livet, känns som deprissionen har vunnit och tagit över, och jag kan itne få bort den! Fan jag vill bara vara glad, Jag undrar hur jag hamnade här, men jag är lycklig med min älskling, han bär mig framåt i livet. Men jag känner mig iskall. Men jag ska alltid göra mitt bästa för min älskling 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej nu kilar jag till gymmet!     

hej, nu är jag hemma efter att ha sovit hos min fina kille igårkväll då! Åh imorgon beger jag mig till gymmet igen då, känns väldigt härligt längtar dit, är väldigt trött så ska sova, sen blir det gymmet och några möten på eftermiddagen imorgon d...

  glad alla hjärtans dag till er allihopa!  Även fast det var igår, men det var inte direkt en sån dag som man vill sitta framför datorn. Jag stack och fikade med Jenna och Moa på stan det var väldigt trevligt, efter det så sprang jag runt på s...

förlåt till er som tagit mina slag, ADHD barn visst du kan kalla det var du vill. Men min sorg blev aggression. Jag styrde inte mig själv, varje gång jag blev sur så blev det svart för ögonen jag kände knappt mig själv, det gjorde ingen annan helle...

    Ensam hemma en timme eller två, så fick laga middag till mig själv, så körde på lite fisk fan haha blev vitlöks lax med typ pressad citron och citronpeppar och klyftpotatis, ganska nice. Kanske hade vart bra med mer grönsaker än två sallads b...